Moder Igumenia Marina

begravdes alltså i går på Lintula kloster. Både på ortodoksi.net och ort.fi (den finska ortodoxa kyrkans officiella hemsida)  har man skrivit om begravningen och båda sidorna har också publicerat predikan som Ärkebiskopen för Karelen och hela Finland Leo höll när han förrättade begravningen av igumenia Marina. Här är min översättning av predikan. Min förhoppning är att jag ger rättvisa åt texten som för mig förmedlar värme, visdom och kunskap om den ortodoxa tron och som jag tagit del av med tacksamhet och glädje. Framför allt ger texten mig tröst och hopp.



I Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn!


Idag är vi för sista gången tillsammans med igumenia Marina för att be i detta för henne så kära Heliga Treenighetens Tempel. Snart ber moder Marina inför vår Frälsare Jesu Kristi offeraltare tillsammans med änglarna. Vi minns nu igumenia Marina och ber för henne. Samtidigt ber vi om att moder Marina ber för oss när hon står inför vår odödliga Konung och Gud. Vi ber om att moder Marina kommer ihåg framför Kristi tron oss som är kvar här på jorden: herdar, fäder, systrarna i detta kloster, anhöriga och vänner.

Samtidigt som vi ber för moder Marina om "Guds nåd, det Himmelska riket och syndernas förlåtelse" vill vi också tacka.

Vi tackar Kristus för den del som väntar de som tidigare gått samma väg med Honom: förfäderna och mödrarna, apostlarna, martyrerna, de som kämpat väl i tron och alla de insomnade. Det är tacksamhet för den belöning som vår Frälsare har lovat dem "som tagit sitt kors och följt Honom i tron".

Moder Marina tillbringade nästan 30 år i klostret och levde sig in i det som är det centrala i klosterlivet: döden som följs av uppståndelsens mysterium. I Kristus kära Marina. Du är i våra hjärtan som en av de som har tagit sitt kors och följt Honom i tron. Vi tackar idag Gud även för dig. Vi tackar Herren för att Han lät dig vara en förebild för oss genom att exemplariskt och länge tjäna vår heliga kyrka. 

Döden är på ett mystiskt sätt deltagande i både Kristi lidande och Hans uppståndelse. Därför kallar vi ortodoxa döden för den personliga påsken.

Kristus själv förberedde sig omsorgsfullt för sin död och uppståndelse och lärde med sina förberedelser oss vägen till Honom. Den vägen slutar när vi en gång träder in i evigheten genom detta den jordiska världens fönster. Bakom fönstret väntar oss Kristus som är uppstånden. Hela den pedagogik som finns i vår kyrkas liturgiska diktning bygger på denna tanke. En annan central punkt som hör till dödens mysterium - och som också är synlig speciellt i klostrens gudstjänstordning - är möjligheten att vara delaktig i Guds rike redan i den här världen. Denna delaktighet i uppståndelsen upplevs i eukaristin som förenar den jordiska världen med evigheten.

En tredje grundtanke som hör till den ortodoxa kyrkans tro på uppståndelsen är bevarandet av traditionen. Speciellt viktigt i denna tradition är att vi tar avsked av den person som lämnar denna värld. Det mötet fanns i den gamla traditionen också därför att den framlidna personen skulle kunna lämna detta liv i frid med sig själv och sina kära.

Ännu en central lärdom i den ortodoxa traditionen som ger tröst till oss som följer moder Marina på den sista jordiska resan. Gud skapade inte döden. Döden finns inte i Guds verklighet.

Som bevis för detta blev på den första Julen  vår Frälsare Jesus Kristus människa och vann på Påsken med sin uppståndelse över döden. I den tron och övertygelsen som dessa händelser ger oss vill vi idag följa dig, i Kristus kära moder Marina, till din sista resa på jorden. In i den tillkommande världen och in på den förhärligade vägen träder du "utan smärta, sorg och klagan."


"Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden." (Matt. 5:5). Amen


Källa: ort.fi  Predikan av Ärkebiskopen för Karelen och hela Finland Leo vid begravningen av moder igumenia Marina (19301202 - 20120617). Lintula kloster. Palokki. Finland. 21020621